Bellman

Anno1792

Bad boy Bellman

The Swedish poet Carl Michael Bellman´s (1740-1795) most famous work is Fredman's Epistles and Fredman's Songs. He is regarded as one of Sweden's national poets. His importance to the Swedish language has been compared to William Shakespeare for the English language.

 

Bellman's production included poems, songs, parodies words and hymns. Among the characters in his songs include Fredman, musician Movitz, Corporal Mollberg and also some prostitutes.

 

The poem ”Skåden Hit Märk och Minns” is not a merry drinking song which are normally associated with Bellman, it´s about the death of Frederick Movitz.

 

Our second Bellmancover is ”Drick ur ditt glas”. In this song Bellman writes about Movitz trying to cope with his illness.

 

The third song that we have chosen from Bellman´s repertoire is ”Gråt, fader Berg, och spela” – a song about fight on a pub. Rock ´n roll?

 

The melodies of Bellman´s songs were borrowed from other artists of the time. Sometimes he even stole from Händel. You can say that he made a cover of Händel, and now we make a cover of Bellman. Isn´t it fanastic?

 

Please enjoy!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lyrics

Skåden hit, märk och minns

(Carl Michael Bellman)

 

Skåden hit, märk och minns!


Movitz mer ej finns,


vårt ömma öga gråter.


Ren hans mull samlad är


i den urnan här,
Trundman upplåter.


Sjungom högt Bacchi lov!


Sove Movitz, sov!


Sove han gömd och glömd,


smädad och berömd;


nämn hans glada namn nu åter,


Skåden hit, märk och minns!


Movitz mer ej finns,


vårt öga gråter.



 

Vad må jag ej gråta


min bror och bestört,


för ögonen våta


nu hålla mitt skört.


Templet jag åter,


sorgsen upplåter,


vad skall jag göra? jag gråter.


Vad skall jag göra?


Templet förstöra?


Nej, jag skall hänga mig själv;


Dock nej, du flod, du klara älv,


lät i ditt sköte min hamn sig få dölja,


öppna din bölja,


lät mig få följa


med dina forsar och dö!


Men ack! vad skall jag göra?


på denna så sorgliga ö!

 

Gråt, fader Berg, och spela,

(Carl Michael Bellman)

 

Gråt, fader Berg, och spela,

din pipa sorgligt stäm

och röret kläm!

Mitt bröst kan ingen hela,

det frustar öl och märg.

Blås, fader Berg!

 

Märk, denna stora stuga,

du full av flickor minns,

är nu sa tom, att knappt en enda fluga

uti taket finns.

Har syns ej Jergen Puckel mer med hatten buga

som en prins.

 

Här syns ej bord och bankar,

blott dörrar utan lås.

Din pipa blås!

Där förr sågs glas och skänkar

och bröder stå i ring,

syns ingenting.

 

Där förr du stod till vänster

och på ditt valthorn gol,

nu synes bara sönderslagna fenster

och en gammal stol.

Har fåfängt spelmän nånsin vänta fler

förtjanster med fiol.

 

Där förr var tilja darra

vid stampning, larm och dån

syns ej en spån.

De murkna plankor knarra,

och skorsten sviktar nu.

Blås, kära du!

 

Där förr man såg trompeter

ur fenstren stickas ut,

syns trasor av gardiner och tapeter

fläkta var minut.

Och fåfängt ser man hästar, vagnar och kareter

vid var knut.

 

När bröder ej förlikas,

plär leken lyktas så.

Min rygg är blå.

En örfil kan undvikas,

när som man ingen ger.

Blås inte mer!

 

Var en ej mer må dricka,

än honom är beskärt;

ty i korpralens kanna näsan sticka

det är intet värt

Och aldrig nånsin dansa med en annans flicka

har jag lärt.

 

Drick ur ditt glas

(Carl-Michael Bellman)

Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar,

slipar sitt svärd och vid din tröskel står.

Bliv ej förskräckt, han blott på gravdörn gläntar,

slår den igen, kanske än på ett år.

Movitz, din lungsot den drar dig i graven.

Knäpp nu oktaven:

stäm dina strängar, sjung om livets vår!

 

Guldguler hy, matt blomstrande små kinder,

nedkramat bröst och platta skulderblad.

Lät se din hand! Var ådra blå och trinder

ligger så svälld och fuktig som i bad;

handen är svettig och ådrorna stela.

Knäpp nu och spela,

töm ur din flaska, sjung och drick var glad!

 

Himmel, du dör, din hosta mig förskräcker;

tomhet och klang, inälvorna ge ljud;

tungan är vit, det rädda hjärtat kläcker,

mjuk som en svamp är sena, märg och hud.

Andas! — Fy tusan, vad dunst ur din aska!

Län mig din flaska!

Movitz, gutår! Skål! Sjung om vinets gud!

 

Utur hans kärl din död i droppar flutit

helt oförmärkt med löje, sång och ro.

Ja, detta glas bedrövligt inneslutit

glödande maskar, vill du, Movitz, tro.

Allt är förtärt, dina ögon de rinna,

tarmarna brinna.

orkar du ropa än gutår? — Jo jo.

 

Nå så gutår! Dig Bacchus avsked bjuder,

från Fröjas tron du sista vinken får.

Ömt till dess lov det lilla blodet sjuder,

som nu med våld ur dina ådror går.

Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda!

Skull' du åstunda

ännu en fälsup? Vill du dö? — Nej, gutår!

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved