1700-talets Stockholm

Anno1792

Staden som stannade i växten

Under 1600-talets stormaktstid växte Stockholm snabbt för att under 1700-talet drabbas av kronisk näringsbrist. Det var egentligen först under industrialiseringen under 1800-talet som staden åter bredde ut sig över malmar och så småningom ännu längre ut.

 

Huvuddelen av Stockholms 72 000 invånare (invånarantalet mot slutet av århundradet) bodde i Gamla stan som dominerades av stenhus. Men sedan 1600-talet fanns också stadsbebyggelse på malmarna. Så sakteliga fick Norrmalm allt större betydelse. Det var där makten koncentrerades i ståtliga palats och institutionsbyggnader. Ett exempel är Fersenska palatset som beboddes av en av tidens mäktigaste män, Axel von Fersen den äldre. Hans son med samma namn är om möjligt ännu mer känd, han var troligtvis den franska drottningen Maria Antoinettes älskare. Ett annat palats på Norrmalm är Adelcrantzska palatset. Båda dessa palats finns kvar. Men flera av de mäktiga palatsen på Norrmalm revs, bland annat under skövlingen av Klarakvarteren. Bondeska palatset, inte att förväxla med palatset med samma namn som ligger i Gamla stan, uppfördes 1787–1798 och revs 1899 för att ersättas med dagens Rosenbad.

 

Under stormaktstiden hade man också gjort en reglering av gatunätet. Nu skulle gatorna vara raka och kvarteren rektangulära. Planerna omfattade även malmarna. Södermalm, Kungsholmen, Östermalm (som då hette Ladugårdsgärdet) och Norrmalm var trots statsmaktens ambitioner till stora delar landsbygd med åkertäppor, tobakslador, väderkvarnar och ett och annat kyrktorn.

På 1700-talet hade också manufakturer byggts upp på malmarna. Vid Hammarby sjö höll textilfabrikanterna till. I sjön Fatburens omgivningar fanns textilfabriker, bryggerier, repslagerier och slakterier.

 

Sjöarna på malmarna var ett annat lantligt inslag. Fatburen som låg alldeles nära Götgatan var mer ett kärr känt för sina osunda omgivningar. Här bodde många av stans fattiga under eländiga förhållanden. Ytterligare en stor insjö var Träsksjön som bredde ut sig från dagens Odenplan till Eriksbergsplan. En illaluktande rännil förband den med Östersjön (dagens Nybroviken). Vattnet från sjön försörjde under lång tid de fontäner som fanns i Kungsträdgården.

 

Det kungliga slottet som började byggas efter att det gamla slottet brann ned 1697 stod helt klart först cirka 1750, långt efter att dess arkitekt Nicodemus Tessin den yngre hade lämnat det jordiska. Under den långa byggperioden bodde den kungliga familjen i Wrangelska palatset på Riddarholmen. Tessins planer hade varit att skapa en majestätisk inramning runt slottet, med palats och andra grandiosa byggnader. Men om man betraktar 1700-talskonstnären Johan Sevenboms målningar så slås man av hur skräpigt och bråtigt det är i slottets närhet. Sevembom har förevigat 1700-talets Stockholm i 15 målningar.

 

Under den gustavianska eran byggdes Gustav III:s opera vid nuvarande Gustav Adolfs torg som då kallades Norrmalmstorg. Byggnaden är tyvärr riven och ersatt av dagens operahus. Mitt emot operan fanns ett annat mäktigt palats, det Torstensonska som i slutet av 1700-talet anpassades så att fasaden som vette ut mot torget blev en kopia på operans fasad. Under en period bodde prinsessan Sofia Albertina i byggnaden, sedan ett antal prinsar och blev då känt som Arvsfurstens palats. En annan byggnad från tiden är Börshuset vid Stortorget i Gamla stan.

 

Riddarholmen hade under den svenska stormaktstiden blivit den svenska aristokratins gräddhylla. Adelsmännens för svenska förhållanden imposanta privatpalats stod kvar och byggdes till under 1700-talet. Men de flesta kom att under århundradet hamna i statens otrygga famn, till exempel Sparreska palatset som huserade flera myndigheter från 1770-talet och framåt. Ett annat exempel är Stenbockska palatset. Ett av få privatpalats var det så kallade Hebbeska huset som 1760 köptes av kommerserådet Simon Bernhard Hebbe som var direktör i Ostindiska kompaniet.

 

På malmarna finns flera exempel på malmgårdar som fortfarande finns kvar. Två exempel är Kristinehovs malmgård (1790-talet) och Paschs malmgård (1750-talet). Dessa herrgårdsliknande byggnader användes till en början som sommarbostad. Många flydde staden på somrarna för att slippa stanken från gator, gränder och träsk. Anna Maria Lenngren beskriver tillståndet i staden i dikten "Stockholmsvåren" från 1796:

 

"Ditt ljuva antåg röjs av tecken utan tal:

av snuvans gångbarhet, av febrarna och flussen,

av vandrarnas bryderi på gatan i sitt val

emellan högarna och pussen."

 

I mitten av 1700-talet fanns närmare 700 krogar i en stad med cirka 60 000 invånare! Värdshus, källare, kaffehus och enklare krogar lockade såväl fattig som rik. Det söps över allt, jämnt. Det räcker med att läsa några få textrader författade av Bellman för att förstå att nykterrörelsen, när den sedermera växte fram, hade en viktig roll att spela.

 

Nöjeslivet var rikt, särskilt efter att Gustav III kom till makten. Det bjöds på teater, opera och fester. Sveriges första teaterscen i Gamla stan, Bollhuset, hade knappt hundra år på nacken när Operan byggdes. Kvällen då Gustav III mördades hade han varit på Bollhuset för att se ett franskt spektakel innan begav sig till maskeradbalen på Operan. Hans fäbless för teater och baler blev hans fall, kan man säga.

Här bodde författarna

 

Bellman och Lenngren var som bekant i högsta grad en del av Stockholms kulturliv. Lenngren översatte som ung flera operatexter för den franska teatern.

 

Lenngren bodde på Beridarbansgatan 21 där hon också höll sin litterära salong. Hon bjöd in den tidens litterära giganter som i hennes hem tävlade i intellektuell kvickhet. Det låter fasligt trist.

 

Den andra stockholmaren bland textförfattarna, Carl Michael Bellman, bodde på flera adresser i staden. Han växte upp på Björngårdsbrunnsgatan, som i dag heter Bellmansgatan, och bodde en tid på Urvädersgränd 3 på Södermalm (huset finns kvar).

 

Ju fattigare Bellman blir desto fler blir adressbytena. Till sist flyttade familjen till en fastighet i hörnet av Lilla Munklädersgatan och Gamla Brogatan på Norrmalm där han blev granne med Anckarström. Så det kan bli.

Copyright © All Rights Reserved